Aaaah ligger här med skinnflådd röv och när jag ska sitta ner
måste jag först se till att underlaget är riktigt mjukt!

Cykelfesten med Kvantum tog knäcken på mig! Allt tack vare
min kära mor! Skulle låna hennes cykel i lördags, det sista jag
skriker till henne innan hon beger sig iväg på cykel är att:
"Ta rätt cykel nu är du snäll" Javisst svarar hon och ringer en
minut senare och meddelar
-" OJ nu tog jag fel cykel iaf och jag hinner inte byta för bussen
går om bara några minuter. Du får ta mormors cykel!"

Jaha tack för den, det får väl gå tänker jag och traskar ut till
denna underbara skapelse. För det första går stödet knappt
att fälla upp, för det andra pekar den stenhårda sadeln rakt
upp i skyn och för det tredje så låter hela cykelfan som en
traktor och vobblar som jag vet inte vad.

Ber till Gud att vi inte ska cykla så jättelångt!? MEN hör och
häpna en runda på nästan 2 mil och min röv mår inget vidare.
Kan ju även lägga till att jag fick en bubbla på bakdäcket.

Donald pumpade så jävla hårt så att slangen bubblade ut
genom ett litet hål i däcket och "dunk, dunk, dunk" for jag och
mormors kära cykel fram tills dess att slangen valde att spränga
sig själv!? "POFF" så kom värsta rökmolnet och Anna for
baklänges av rädsla!

Därefter fick mina benmuskler jobba ännu mer, inte nog med
att jag fått trampa dubbelt så fort de första timmarna för att
ändå inte lyckats hålla samma fart som alla andra. För att
avsluta kvällen fick jag skjutsa Malin lilla hela vägen hem från
Granås. Underbart!